Musik kväll vid Stampen-04
Så har ännu en sommar gått och det blev i alla fall en musikkväll vid Stampen och det blev en kväll som kommer att finnas i mitt minne för resten av mitt liv.

Strax efter Arnes begravning kom tanken att försöka få till en kväll i juli och göra den till en minneskväll för Arne. Tydligen fanns det en till som tänkte samma sak, för någon dag senare ringde Jan Kallin och han hade samma idé.

Sagt och gjort! Vi frågade fam Håkansson och de samtyckte, tog kontakt med Ewert, Stefan, Peder, Alf, Djursvallens Spelmän, Rune Berglund, Signe Ek, Roland Cedermark, Nick Borgen m.fl, alla tyckte att det var en bra idé, tyvärr kunde inte alla komma men Ewert, Stefan, Peder, Alf och Rune sa ja direkt och vi bestämde att inget gage skulle utbetalas utan allt skulle gå till cancerfonden.
Vi gjorde en arbetsfördelning: Jan skulle fixa allt vid Stampen, jag hålla kontakt med artisterna, radio tidningar, tillsammans med Tord Yngve och Pelle fixa anläggning ordna brödsponsring (vilket var väldigt lätt), Ann-Christin Larsson tog på sig att ordna med kaffe, korv och mackor och ordna hjälp till detta. Efter nån dag ringde hon och sa att hon ordnat sponsorer som nog skulle täcka våra kostnader för kvällen.

Jan klippte och gjorde snyggt vid Stampen och fick hjälp av Karl-Erik Larsson att plocka isär scenen, som rasat ihop av vinterns blötsnö, och bygga upp den på nytt ställe, alldeles vid skogen bakom huset, så att hela gräsplätten blev fri. Vi plockade fram anläggningen i Håkans och den fungerade fortfarande fast den stått i ett par år sen sist den användes.

Onsdagen kom, vädret var det bästa man kan få, sol, varmt och en lätt bris som gjorde att mygg och knott höll sig på behörigt avstånd. Stolar och bänkar kom på plats, självklart skulle anläggningen krångla men efter många timmars kopplande hit och dit fungerade den. Mackor gjordes, kaffe och korv kokades, det enda som fattades var publiken.

Och den kom! Jag kunde inte i min vildaste fantasi drömma om att så många skulle komma, jag trodde max 200 pers och så blev det över 500 med barn.

Jag , Fredrik och Jesper, tillsammans med Tord Yngve och Pelle inledde och sedan kom Rune upp, läste några dikter och sedan sjöng vi ”Liljor” tillsammans. Mer och mer folk kom. ”Nu är det drygt 470 personer som har kommit”, kom Jan springandes och sa! Jag blev rörd till tårar.
Innan Stefan Ström tog över efter oss och sjöng bl.a. Dan Andersson visor, fick jag en lapp att Jan Erik Persson, Linsell, skänkte 1 ton hö, buntat och klart och pengarna skulle gå till cancerfonden.
Ingen köpare hördes av under kvällen men efter nån dag var det sålt. Hilma Danielsson , Ann Marie Mattsson, Beatrice Ask, Anna Persson och Karin Sandberg skänkte en tavla av Leif Korsman, Sveg, som det såldes ett lotteri på.

Efter Stefan Ströms fina visor var det så dags för fika. Aktiviteten hos kaffepersonalen blev hög när de såg att smörgåsarna inte skulle räcka. Lösningen blev att dela dem i två.
Tydligen var alla nöjda för det var ingen som klagade och var det så att någon var mer hungrig så fick den ta två.
Efter kaffepausen drog Peder och Alf tillsammans med Håkan Persson och Benny Eriksson igång och publiken satt och njöt i fulla drag.
Kvällen avslutades av Ewert och det var endast på slutet som knotten kom och då hade dom hållit sig borta i c:a 3 tim och 40 minuter, för så länge höll programmet på och jag var imponerad av publiken som tålmodigt satt kvar hela tiden.
Kvällen avslutades av Ewert och det var endast på slutet som knotten kom och då hade dom hållit sig borta i c:a 3 tim och 40 minuter, för så länge höll programmet på och jag var imponerad av publiken som tålmodigt satt kvar hela tiden.

Efter att ha räknat igenom pengarna och i samråd med fam Håkansson, bestämde vi att behållningen, som blev nästan på kronan, 54.000:-, skulle delas på tre och gå till blodforskningsfonden och cancerforskningsfonden vid Universitetssjukhuset i Umeå och till Storsjögläntan i Östersund och dessa pengar sattes in på respektive postgironummer så att vi var säkra på att allt skulle komma fram till rätt ställe.

Jag har inte ord för mina känslor under denna kväll, jag tror jag är chockad fortfarande när jag tänker tillbaka, att se så många människor som ville hylla Arne och ge ett bidrag för forskningen, gör att jag blir stum. Jag vet att du var med oss, det var du som fixade vädret.

Än en gång: Ett stort tack till alla, ingen nämnd ingen glömd.

Kenth