Skogsröjning
Så var det dax igen att få smaka på sjukvården.

Vi tar det från början.
Det hade äntligen blivit mildare väder och det var dax att rasta en utav mina  4-benta vänner. hans namn är Gugnir(betyder Odens spjut.....).
Vi red från  Västihôlmen genom skogen och kom ut på vägen strax efter Bo Nordvalls stuga.  Därefter tog vi sikte mot järnvägen. När vi passerade Sömlingen började man  att ana vad som komma skall, det var där vi fick första kontakt med Odjuren.

Vilka undrar ni säkert. Har ni missat dom klingande "bestarna" som hörs  ifrån Station.......Tjyn som blev kvar över vintern.
Vi hade ett möte  tidigare i somras och det var diket som gällde denna gång, våra hästar har  aldrig tidigare råkat på klingande djur med stora nyfikna ögon. Nåväl över  Sömlingen kom vi och in på genvägen till Järnvägen, kort språngmarsch i snön  och sen vände vi hemåt.

Vi tar skogsvägen igen på vägen hem, för att inte  locka grannens hingst att "bryta" sig ur sin hage. Allt går lugnt och fint  tills vinden kommer bakom oss och bär med sig "skräckens" ljud iform av  bjällror.
Nu snackar vi "Odens spjut", innan jag har greppet så sitter jag  snyggt med mitt ben i ett träd,vrider till och sitter sen på bakdelen i  backen. Paaaaaaaaanik vad är av! Är mobilen med! Hur kommer jag härifrån?  Ringer nummer som jag inte känner igen, men en rosslig stämma svarar-Pindy.

Min räddare i nöden. Så med en redig förkylning i sin egen kropp får han  släpa ut sin osmidiga fru ur skogen, åsså bar det av till Nya Fjällhälsan.  Med facit i handen får Fjällhälsan VG, Pindy MvG och Odens spjut han får gå  om några kurser. Själv får jag hoppa på kryckor ett tag, men jag hoppas att  all "band" hamnar på rätt plats i mitt knä till slut.
Nån sa att "gamla  kärringar" inte ska hålla på med "sånt" där, men va ska man göra då!  Tipslådan sitter på Vemhus!!!!!!Tack för ordet


Helén Västihôlmen